Dag 46: Dukning

Dags igen efter 2 månaders uppehåll. Jag hade hoppats på att hitta en lokal att bygga i, men det visade sig inte bli något. Jag får skynda på medan det är varmt och bygga klart utomhus.

Halva sömmen är klar så det är dags att avsluta från fören. Jag började med en sick sack-tråd som drar i hop duken "grovt". Man får stegvis dra i tråden för att öka sträckningen. Det är det här momentet som avgör hur sträckt duken blir så det gäller att ta i. Om man syr 5-6 stygn så ger tråden friktion nog att inte glida tillbaka när man drar. Handskar rekommenderas.

Dag 45: Dukning

Min metod enligt youtube-klippet fungerade inte, så jag fick pröva en anna metod. Anledningen var att min duk är flexiblare och måste sträckas mycket mer för att bli hård. Duken som användes i instruktionen var mycket stummare. Jag fick alltså gå över till plan B: att använda två sömmar. Den första är ett glest sick sackmönster som drar ihop ändarna. Den andra sömmen fogar ihop duken.

Man gör det enklast så här: 1) Trä i den glesa sicksack-sömmen men sträck inte. 2) Sträck den våta duken hårt med händerna 3) Sträck sicksack-sömmen genom att stegvis dra tills duken börjar bli spänd. 4) Sy den sista raksömmen genom att "nypa åt" duken med ena handen och lägg sömmen och dra hårt så att duken går i hop. Jag använde vanlig raksömm eller vad det nu kallas.

Resultatet efter att halva duken är sydd. Den glesa sicksack-sömmen går under duken, upp genom den en centimeter och sedan tillbaka ner igen. Slutreslutatet skall bli en tajt duk, som låter lite som en trumma när man slår på den. När duken sedan torkar, drar den åt sig ytterligare.

Nu blir det paus i bygget igen eftersom jag flyttar till ny bostad. Söker fortfarande efter en bra bygglokal.

Dag 44: Dukning

Dags att börja med en av de mest spännande delarna: duken. Jag har gått och velat länge innan jag börjat med detta - ett dåligt drag inför komplicerade moment. Hursomhelst var det första steget inte svårt. Jag har helt struntat i Cunninghams metod med häftpistolen och sömen längs ena relingen. I stället har jag bestämt mig för att sy längs mitten enligt en videoinstruktion jag hittade på nätet: http://www.youtube.com/watch?v=yr1eHFL_Lxo . Först la jag hela duken i blöt. Syftet med det är att mjuka upp fibrerna vilket leder till att duken stramar åt sig när den torkar. Duken verkar preparerad med något äckligt kemiskt ämne som gör badvattnet mjölkigt och händerna klibbiga. När duken är våt är den mycket lättarbetad. Övre bilden visar hur jag sytt en liten stopp-ficka i aktern. Sedan går man till andra änden och sträcker hela duken. En medhjälpare står bredvid och fixerar den sträckta duken med en skruvtving (klämmor är för svaga). Man måste ta i ordentligt. Bäst är om man lämnar mycket tyg och rullar upp det på en träpinne så får man ett bra grepp. Sedan lägger man kajaken på golvet och trycker ifrån med fötterna mot en balk och häver sig bakåt och drar allt vad man orkar. När fingrarna börjar blöda och det flimrar för ögonen stönar man fram "nu!" och då fäster din medhjälpare duken. Räkna med att duken sträcks ut 20-30 cm, den är mer elastisk än man tror.

Sedan trimmar man bort överblivet tyg. Klipp så du har "fyra fingrars" marginal om mittlinjen.

Cockpit

Cockpit-ringen är ett sidoprojekt som började lite i smyg redan i januari. Bilden visar jiggen, en 8 mm plywoodskiva med ditskruvade träbitar utsågade efter den blivande ringens form. Man behöver inte vara så noggrann när formen bestäms, utgå från masiken och balk nr 7 (korsryggen) för längden. Sedan mäter man bredden (höften plus 2 fingrar på varje sida). Sen kan man ta en böjlig trälist eller till och med en tumstock och forma till ena halvan. Sen ritar man på en pappbit under så har man en mall. För att få en symetrisk ring, vänder man bara på mallen och ritar en spegelvänd motsatt sida. Resultatet bör bli en rund eller i mitt fall äggformad ring. Jag har avsiktligt dragit ut längden några cm över ryggbalken för att underlätta rollar.

Ringen består av två askbitar som blev över från spanten. Jag har basat dem och sedan pressat fast dem med en spännrem efter jiggen. När de stelnat till sin form, fasar jag av dem så de bildar två "laskar", dvs överlappande fogar. Epoxy som lim. Resultatet blev bra, men det är tidsödande och ganska komplicerat.

Dag 42-43: Däcksbalkar

De sista däcksbalkarna är på plats. Jag tog överblivna ask-bitar från spantämnena och kapade till dem från masiken till balken nr. 3. Man sågar ut en kilformad bit från masiken och pluggar fast dem. Jag tog en 4 mm blompinne. Inga konstigheter rent tekniskt. MEN: jag misstänker att formen på de här balkarna bestämmer synintrycket på den färdiga kajaken. Man kan göra ribborna konvexa, konkava eller raka. Jag gjorde mina så raka som möjligt genom en kombination av små block och urfräsningar (se bild). Provsitt också så att fötterna får plats under ribborna, annars får man göra distansblocken lite högre över fötterna. Tänk på helheten, för nu skapas kajakens estetiska linjer. Gå några steg bakåt och titta hur den kommer se ut innan du pluggar fast dem.

Mittribban är bara tillfällig. Den skall användas som en guide när jag syr på duken. Den tas bort senare.

Dag 40-41: Masik

Nu är flytten till Stockholm klar och kajaken ligger på balkongen i lägenheten. Det får bli mitt arbetsrum tills vidare. Februari och mars har varit för kalla, men nu är det dags att ta tag i projektet igen. Bilderna visar den fästa masiken (som gjordes i slutet av januari) och ribborna mellan däcksbalk 7 och 8.

Det var komplicerat att fästa masiken mot relingarna. Man måste såga ut ett v-format hack i varje ände som måste passa precis mot relingarna. Precis som med däcksbalkarna är det många sammansatta vinklar. Tillslut blev det ändå att man fick ta till vinkelslipen och steg för steg slipa, passa till, slipa igen. Det är mycket lätt att göra för mycket, vilket ger dålig passform. Tyvärr var jag mycket stressad när det gjordes och med en skadad hand dessutom (vinkelslipen skar upp ett finger). Hursomhelst blev resultatet ganska bra och faktiskt sitter masiken stadigare än de balkar framför. Ett bra tips är att inte slå i pluggarna i för extrem vinkel. Nästan 90 grader in från relingen, annars blir hävstångseffekten så att relingarna "drar ut" pluggarna.

Extra balkar. Här kommer man sitta när man kryper i kajaken, så det behövs lite extra styrka. Jag gjorde mina ganska tunna. Notera rundningen närmast i bild på ändarna. Där kommer cockpit-ringen gå och jag har slipat ner balken närmast ryggen så man kan luta sig bakåt vid roll. Bra i teorin, får se om det funkar i praktiken.

Dag 37-39: Masik

Tiden börjar bli knapp. Jag flyttar från stan och kan bara utnyttja lokalen i några dagar till. Måste skynda på och få så mycket klart som möjligt. Jag mätte snabbt ut hur masiken (den balk som är närmast kroppen) ska se ut. Jag kommer att göra en laminatkonstruktion. Jag tog en papp-bit och böjde över relingarna. Sen överförde linjen till en träjigg.

Här tar jag ut måtten för att såga till konstruktionen så den passar perfekt mellan relingarna. Man trycker in masiken mellan träbitarna och ritar efter pappersbitarna.

Fem stycken bitar bildar masiken, här hoplimmade på jiggen. De är 5 mm tjocka, vilket var för tjockt, 3 mm hade varit bättre. Använd skyddspapper så epoxyn inte limmar fast tvingarna i jiggen. Tyvärr blev den slutliga masiken för hög så jag var tvungen att modifiera den lite. Stressen ger upphov till slarv och andra olyckor. Jag skar upp pekfingret på vinkelslipen och kan inte använda handen fullt ut.

Lamineringen blir mycket lätt och stark.